Förra veckan kunde vi ta del av siffrorna avseende polismyndighetens utredningsresultat från 2016. Det var ju sedan tidigare utlovat en märkbar förbättring vid december månads utgång i jämförelse med samma tid 2015. Polisledningen var så optimistisk och säker i sina prognoser, att biträdande rikspolischefen Mats Löving t o m lovade att han skulle sitta framför journalisterna i slutet av december och säga ”vad var det jag sa”.

Hur blev det då? Jo sämre än någonsin. Mycket dåliga siffror och en fortsatt brant dykning nedåt. Det som med all rätt tilldragit sig mest uppmärksamhet är naturligtvis polismyndighetens resultat vad gäller redovisade ärenden till åklagare. Det är dessa siffror som tydligast visar polisen förmåga att utreda brott och i förlängningen ge rättskedjan förutsättningar att låsa in kriminella och ge brottsoffer/allmänheten upprättelse när de blivit utsatta för brott. Även få vår uppdragsgivare allmänheten, att känna trygghet och förtroende för polisens sätt att arbeta och producera.

Jag skall här redovisa de verkliga siffrorna och visa på hur polismyndighetens chefer manipulerar och ljuger om de redovisade siffrorna. Verkligheten vad gäller polisens resultat och förmåga, är mycket sämre än vad som låter påskinas officiellt och då skall vi komma ihåg att de siffror som presenterats och kommenterats i pressen och bland politiker, bedömts som smått katastrofala.

Vad som vi i den egentliga professionen anser vara ett mått på produktivitet, förmåga och resultat när det gäller utredningsverksamheten, är förmågan att utreda och klara upp brott som anmäls in till polisen från drabbade i samhället. Det rör sig om skadegörelse, olaga hot, ofredande, stölder, inbrott, rån, bedrägerier, utpressningar, våldsbrott, våldtäkter etc etc etc. Utöver det utreder och redovisar vi också ärenden som i allt väsentligt är egeninitierade vilket innebär att det inte behövs någon speciellt avancerad eller tidsslukande utredningsinsats. Dessa ärenden kan därför inte mätas någon betydelse till hur man bedömer utredningsverksamhetens utveckling eller kapacitet. Exempel på sådana brott är narkotikabrott (företrädesvis ringa brott och eget bruk), samt olika typer av trafikbrott. Den typen av brott är det heller inga problem med att få upp i väsentligt stort antal.

Om vi då går till att analysera statistiken på ett relevant sätt för 2016, avseende antal ärenden redovisade från polisen till åklagaren, får man ett betydligt sämre resultat än vad man från början redovisat. Siffrorna är de samma, men vad är det för mått vi skall använda för att göra en analys över om vi är på rätt väg eller inte.

Sammanlagt resultat för hela polismyndigheten är en kraftig minskning på 10% för hela 2016 mot 2015. Och då skall man veta att 2015  var ett katastrofår. Om man istället fokuserar på de brott som verkligen speglar vår förmåga och utveckling i att utreda anmälda brott (genom att exkludera egeninitierade i stort sett redan färdiga ärenden, narkotika och trafik), hamnar vi på miserabla -13,5% för hela myndigheten. Mycket långt ifrån de -4% som Dan Eliasson ville låta påskina genom att inte räkna med bedrägeribrott, vilket jag inte förstår. Dessa brott om några drabbar medborgarna hårt och i allt större utsträckning.

Det som är helt ofattbart och sanslöst i samanhanget är, att de högre polischeferna har mage att manipulera och fabulera om resultatet som polismyndigheten visar upp efter omorganisationen. Man pratar om att man kan se en vändning på flera håll i landet. Ett sådant polisområde är Värmland.

Polischefer i Värmland har gått ut i pressen och slagit sig för bröstet över hur bra man är på att utreda brott. Hur man förbättrat sitt resultat väsentligt och att man ligger på plus efter den nya organisatioenen. Ett antal deltagare i den allmänna debatten har inte varit sena att hänvisa till Värmlands resultast för att visa att polisen är på rätt väg. Fakta är att i den sammanlagda statistiken visar Värmland på ett slutresultat på +8% när det gäller redovisade ärenden till åklagaren, med i stort sett övriga sverige ligger på minussidan. Men vad är det då egentligen som gör att Värmland ligger på plussidan i statistiken, över hur bra de är på att utreda anmälda brott. Jo, en manipulation och försköning av siffrorna.

När det gäller Värmland så har redovisningen av egeninitierade, så gott som färdiga narkotikabrott ökat med 32% under 2016. Egeninitierade trafikbrott har ökat med 22%. Polischeferna antyder också att de jobbar närmare medborgarna och det i sin tur gör att medborgarna lättare pratar med utredarna så att fler brott lättare kan utredas. Allt detta är naturligtvis nonsens och saknar all förankring i verkligheten. Det är näst intill vämjeligt att lyssna på sådant kvalificerat skitprat. Lägg därtill att chefer i Värmland bestämt och förbjudet fu-ledare att idka fu-begränsning när det gäller just egeninitierade brott. Detta är i sig inte förenligt med lagen, där en fu-ledare skall fu-begränsa utredningar när det finns skäl där till. Detta avgör fu-ledaren och ingen annan chef kan eller får påveka detta. Fu-begränsning finns reglerad i lag. För er som inte vet vad fu-begränsning är, så är det ett instrument för att inte utreda brott in absurdum och som inte påverkar straffmätningen exempelvis. Detta för att man skall spara tid och resurser för att lägga det på mer väsentliga utredningar. Dock är det så att de flesta ärenden som fu-begränsas är just ringa narkotikabrott bl a och dessa ger ju som visats mycket plus i statistiken och förskönar de verkliga siffrorna. Det är av den anledningen polischeferna med regionpolischefen i spetsen, beslutat att fu-ledarna inte får fu-begränsa. Detta har nu gett resultat i +32% på exempelvis narkotikabrott. Så enkelt är det att ”manipulera” siffror.

Om vi då ska ta och titta på Värmlands ”fina” resultat för år 2016 jämförda med 2015. Några exempel på tunga poster som verkligen mäter utredningskapacitet, kvallite och utveckling. Bedrägeribrott -29%. Skadegörelse -20%. Stöldbrott, inbrott etc (utom snatterier) -23%. Våldsbrott -2%. Övriga brott mot person -5%. Detta gör ett sammanlagt resultat för året på -5,2% att jämföras med +8% som redovisas officiellt.

Detta kan ni tänka på när ni läser om hur vissa distrikt är ”på rätt väg” och att siffrorna håller på att vända på en del håll. Att inte politiker och vissa andra inser att Polismyndighetens högre chefer ljuger och manipulerar för att klamra sig kvar är för mig helt obegripligt. Enligt mitt sätt att se det är det näst intill korruptionsliknande beteenden som våra högre polischefer runt om i landet uppvisar.

Om vi tittar på de siffror vi hade 2011 för polisens utredningsverksamhet (exklusive egeninitierade) vad gäller redovisade till åklagare, så var det 133 938 ärenden. Dessa siffror bedömdes i de flesta forum som mycket dåliga. Bl a låg detta också till grund för omorganisationen. Därefter har vi haft en konstant nedgång i resultatet är från år och siffran för 2016 stannade på 85 266 redovisade ärenden till åklagaren. Det är alltså en försämring 2016 gentemot 2011 med ofattbara -36,4%. Och då skall vi hålla i minnet att den nya organisationen har verkat under ledning av Dan Eliasson i 2 år. Varför finns ens de högre polischeferna nationellt och i regionerna kvar. Varför finns de ens med på personaltablåerna i myndigheten? De skulle ju vara borta för länge sedan. Väldigt många av de nuvarande högre cheferna regerade också redan 2011 och har stått vid rodret under hela störtdykningen och står där fortfarande. Obegripligt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Advertisements